dag tretton, min första kärlek.

♥ 2010-12-17 tjugo dagar Kommentarer 0
okej min första kärlek är det jag ska bjuda på idag.
Min första unga kärlek var väl väldigt länge sen, fyran? Men det tycker inte jag räknas. Man pratade knappt med varandra, och var aldrig med varandra. Man pratade lite på raster i skolan och busade lite tillsammans.
_________________________________________________________________________________________
Men nu ska jag skriva om min FÖRSTA RIKTIGA kärlek. Det var våren/sommaren -08 som vi första gången pratade med varandra. Hur vi började snacka med varandra är en ganska rolig historia men dock lite pinsam så det kan vi ta senare. Jag kommer ihåg första gången jag fick ett sms av han. Jag var med Ellen och vi töntade oss som vanligt, vi hade shorts, linnen och höga knutar. Vi skulle gå upp mot Astrid för att vara med hon och Jw. Känslan av att jag fick ett sms från någon speciell pirrade lite i magen. Vi började väl som vanligt, lära känna varandra. Jag kommer ihåg första bilden jag såg av han, åh så söt. Den bilden har aldrig suddats ut från mitt minne, önskar man hade kvar den, hihi.

Han har fått mitt hjärta att slå sååå fort av lycka, glädje och tonvis med pirr. Vi höll ihop länge. sommaren -08, hösten. Ja helt enkelt fram och tillbaka i två år efter att vi först träffades. Vi trasslade hit och dit, allt var bara så fint med honom. Helt underbart.
Han fick allt att se så enkelt ut. Trots att det var så pirrigt och ibland pinsamt då vi träffades så var det ändå otroligt mysigt. Men ibland har det varit upp och ibland ner. Trots att vi har ganska olika intressen och gillar olika saker så finns det något som gjorde att jag inte kunde släppa taget om honom. Han hade det där extra. Trots att jag ibland varit så sur på honom, skrikit på hhonom och inte velat prata med honom så har jag ändå glidit tillbaka, för jag kunde inte låta bli honom.
Ibland har jag suttit i timmar med Ellen och Astrid och bara snackat om honom. Kunnat fått utställningar av dom för dom visste inte vad jag höll på med, velade fram och tillbaka. Men pojken har något extra som inte går att släppa.
Men allt det fina jag fått och allt jag har get. Jag ångrar ingenting. Alla telefonsamtal, alla gånger vi skrattat med varandra, alla gånger jag fått känt hans lukt som gjort mig lugn. Allt jag delat med dig är jag så otroligt tacksam för, tack.

Så tack tack tack för ALLT. Vad är det man brukar säga? Att man alltid kommer vara kär i sin första kärlek? Det är nog så, jag kommer alltid vara det. Men nu älskar jag honom mer som vän för det är han, en underbar vän. Han visade mig var riktig kärlek är och det är jag otroligt tacksam för. Så tack fina du.

Jag älskar dig, finaste vän. 







Kommentarer

Kommentera här:

DITT NAMN:
stammis? :)

DIN E-POST: (visas bara för mig)

DIN BLOGG:

Vad har du på hjärtat?

Trackback